Lite Ull Blir Det

[Organism 12]

Jag kommer nog aldrig få medalj på högsta pall

Jag befinner mej mitt i minsta skaran av de största namnen (se mej)

Växer stolt upp fast det fattas vatten till fröet

Blir sen en kaktus som lever på daggen från natten i öknen

Jag kan bara tala för dom som talar för mej

Glänser det mer än det lyser då för det vara för mej

Jag ser bara en massa förtappade själar här

Musik för symbiosen mellan författare och läsare

(Så häll på i mitt glas)

Häll tills det rinner över alla

Vet vad dom vill men inte hälften som finner sitt öde

Bara nått steg ifrån galaxen

Jag blir rastlös, jepp det är klart

Bilden du målar blir dassig med blaskiga färger

Den hetlevrade, han kommer straffas hårt

Därför vätter verandan min rakt mot en oljekatastrof

Jag vill inte lyssna om du nämner ännu en lögn

Verkar som det blir en lång natt följt av en ännu längre sömn

Chorus x2:

Snälla du, ställ inte frågan om svaret är givet

Lite ull blir det, sa kärringen när hon rakade grisen

Ställ inte frågan, svaret är givet

Ställ inte frågan, svaret är givet

Ställ inte frågan

[Organism 12]

Jag skriker på hjälp, men ingen vill höra min klagan

Ett eko som grimaserar åt mina förödande dagar

(Håller mej sällskap)

Mörnad sträcker mej och gäspar

Visst klarar jag detta, har sett mörkare nätter än dessa

Fick inte gå längre, då tog jag nästa steg

Jag tänker inte förklara något djupare än så

Som du nu märker är det kokta fläsket stekt

Jag har för mycket på gång, det slutar med en psykos

En schäfer som fräser och väsnas

Söker på rabies från skärselden svär om du kommer för nära

Listan är lång, alla kompromissar nån gång

Vissa dissar jag friskt, utom vissa kompisar jag håller om

Sicken berätta snälla kommer från mitt allt

Bara man vill så kan vem som helst bli en stereotyp

Inget serveras, min Molotov e kall

Det verkar som allt stagnerar, precis som i en hieroglyf

[Chorus x2]

[Peshi]

Den sista gnistan som du drömde om finns inte kvar

Den ??? dagen som besvikelsens blad

Dansa till klagosången från solen och vindens vackraste barn

Blev en vilsen gång, tog ibland svåra terränger och stora städer

Där gator tog mej till återvändsgränden

Vetandes att en dag skymmer tiden ???

Och nu plockar jag på mej allt jag kan i livets varuhus

Tar lärdom, chansar, väntar på slutet med färglösa trasor av ??

upp och nervända på spjutet

Snubblar jag fram, i undrandets land

Tills minnena flyter, sanningen ljuger, men lögnerna bär dina fingeravtryck

Ett konsekvent beteende kan bli farligt ibland

Så jag vägrar svara rätt, även med facit i hand

Och det är nu, jag ödlsar rim på texter, jag har råd

Det känns som jag ömsar skinn tills ba skelettet är kvar

Känn den krypande känslan av alla sår som brinner bort

Blitvit bestulen på tid och år som ändat nått

Om det får mej att aldrig skriva nå mer har jag ändå speglat och burit allt som ditt liv aldrig blev

[Chorus x2]